När jag var yngre använde jag mig ofta av liknelser.
Faktum är att jag spottade ur mig liknelser i samma takt som en folkpartist rabblar tomma löften i en valrörelse.
Så är det inte längre.
Idag är mina liknelser lika sällsynta som bilder på en leende Fredrik Reinfeldt, och det är illa.
En del skulle kanske hävda att en liknelse från Hella är lika osannolik som att Gudrun Schyman skulle skaffa sig silikontuttar och vika ut sig i någon obskyr herrtidning, men riktigt så osannolikt är det inte.

Varför har jag då slutat med mina liknelser?
Svaret är självinsikt.
För att skapa liknelser behövs det intelligens, humor och kreativ förmåga.
Jag har lägre IQ än den genomsnittlige modebloggaren, är lika rolig som en rotfyllning och är lika kreativ som ett cykelställ.
Inte konstigt att liknelserna uteblir.

Men jag saknar mina liknelser.
En förklaring utan liknelser är som en svart-vit bild av en färgrik tavla, ett glas gott vin utan alkohol eller sex utan partner.
En blogg utan liknelser är som deckare utan brott.
Ja, jag saknar mina liknelser som en eremit saknar sällskap.

Behöver jag hjälp att hitta tillbaka till mina liknelser?
Ja, som en förstoppad människa behöver…….ja, ni förstår.
Har du några bra liknelser, så dela med dig.
Vet du någon bloggare som är bra på det, så ge mig en länk.
Skriv till mig, för en vädjan utan svar är som en blogg utan kommentarer…